söndag 5 juli 2015

En lång en

I dag stod "långt och långsamt" på schemat. Inga problem med långsamt hade jag i alla fall... Vi kom i går (från Nice) klockan 05 på morgonen. jag lade mig kring 05.30 och sov till klockan 11. Sedan blev det bråttom för jag skulle på ett bröllop klockan 15. Hann ganska precis till det vackra bröllopet. Ni kan tänka er ett bröllop ute i trädgården där vackra ståtliga björkar ramar in hela festen. Vackert, stiligt och naturskönt var det. Festen höll på till småtimmarna/morgonen så ni kan tänka er hur Mia mådde i dag. För lite sömn, rödvin och ohälsosam mat. Hm, ingen bra kombo.

Därför tyckte jag långt och långsamt passade som hand i handske i dag. Långsamt är jag expert på minsann. Jag började i superlångsam fart. Till och med jag tyckte det var för långsamt så jag drog upp tempot. För långsamt är helt okej men tröttnar rätt fort. Helst lyssnar jag på kroppen och kör på i ett tempo jag vet att jag klarar av att springa i hur länge som helst. Det må vara snigelfart.

Och i dag kände jag att jag orkade. Det gick bra, så pass bra att jag sprang till följande korsning och förlängde passet med ett par km. 13.5 km är helt okej en dag som denna. Faktiskt är jag inte bara nöjd, jag är jättenöjd. Jag flåsade och stånkade mindre än i 30 graders värme. Benen höll bra, tack för det och kroppen kändes medgörlig. Benen lyfte på ett nytt sätt och jag kände mig stark. Träningen ger resultat helt klart. Ja, konstigt vore det väl om jag fortfarande kände mig slutkörd efter 10 km.

Med nya tag, med inga resor inbokade och med ett pannben som håller ger jag mig in på en ny utmanade vecka. Det ska tränas. Det ska tränas bra. Det ska vara av hög kvalitet. Det ska utveckla mig som löpare och jag kommer att vinna över mig själv. Så är det. Ugh! :)

Dagens motto


fredag 3 juli 2015

En resa

Äldsta dottern och jag har varit på tumisresa till Nice. Vi blev än en gång tagna av allt det vackra Frankrike och egentligen hela Syderuopa har att bjuda på. Vi är inte bortskämda med gamla slott, trånga gator, folkvimmel på småtimmarna, härligt varmt badvatten och kurviga bergsvägar. Sällsynt vackert är det i Nice med omnejd.

Vi hann självklart besöka Monaco och samtidigt passade vi på att besöka Italien. Tre länder på en dag. Monaco är Monaco. Not my cup of tea. Visst är det lyxigt och visst är det rent och fint och det finns många vackra lyxbåtar och -bilar att se men på nåt sätt saknar jag den avslappnade stämningen som finns i Juan le Pins/Antibes. Att vi fick usel betjäning under lunchen i Monaco förbättre inte aktierna mycket. 

Italien, Ventimiglia var avsevärt mycket sjabbigare än Nice. Stranden var precis som i Nice stenstrand. Inte heller det gillar jag, trots att man slipper den eländiga sanden. Nu hann vi ju då faktiskt bara se Ventimiglia och att jämföra staden med Nice känns inte rättvist.

Det jag gärna jämför med Nice är Juan le Pins/Antibes. My gosh, så mysigt det var. Den stämningen vill jag ta med mig hem och den stämningen håller jag inom mig och tar fram nån kall vinterkväll. 

En annan liten by som är värd att nämnas är Eze. Vilken utsikt. Den här byn sätter du på din bucket list, visst? Vyerna tystar ner dig och det finns varken ord eller bilder som nånsin kan beskriva hur vackert det är. Det lönar sig att betala 6 euro för att komma högst upp på toppen. Du får valuta för pengarna.

Att löpa i Nice är ganska nice. Jag har deltagit i ett maratonlopp (Nice-Cannes) där i november. Då ösregnade det. Och kallt var det. Och frusen var jag. Och alldeles blå. Nu var jag mest röd. Värmen som slog emot en när man gick ut genom ytterdörren var bastulik. Detta oberoende av tidpunkt. Vi sprang mest tidigt på morgonen eftersom mina lungor slutar fungera normalt i temperaturer över 25 grader. Varmt var det också på morgonen så det blev inga långa rutter men svettiga blev vi. Härligt svettiga.

Nu sitter jag på tåget på vägen hem. Kallt är det och det gillar jag inte. I morgon ska jag på bröllop och hoppas förstås att brudparet får det bästa tänkbara vädret. 

Nu bildbomb och god natt.